Arbetet och livet ombord
Livet
ombord
på
segelfartygen
var
en
egen
sluten
värld.
Det
man
behövde
kunna
fick
man
lära
sig
av
äldre
skeppskamrater.
Den
bild
man
fick
av
världen
och livet fick man av sjömännen ombord.
Alla
verktyg
och
redskap
man
behövde
fick
man
tillverka
själv.
Ju
finare
verktyg
desto
högre
status
fick
man.
Det
första
man
behövde
var
en
sjösäck
som
skulle
rymma
alla
ens
tillhörigheter.
För
säkerhets
skull
och
för
att
hålla
klåfingriga
borta,
så
formade
man
handtaget
som
ett
lås.
Kärnan
av
handtaget
är
gjord
av
stålwire.
Säcken
skulle
ha
sju
sömmar.
En
söm
för
varje hav.
De
verktyg
som
användes
till
väders
förvarades
i
en
speciell
verktygspåse
som
hängdes
över
axeln
när
man
klättrade
upp.
Sedan
släppes
den
ner
en
bit
för
att
inte
vara
i
vägen
när
man
arbetade.
Den
måste
kunna
låsas
så att inte verktyg skulle kunna falla ner från 20 m höjd.
Man
använde
samma
tekniker
vid
säcksömnad
som
när man sydde segel och i sitt vanliga arbete.
Sjösäck
Säcklås
Verktygspåse
Allt skulle förvaras i sjösäcken.
För
att
inte
blanda
ihop
ren
och
smutsig
tvätt
hade
man en “dittybag” där man lade smutstvätten.
Det här är en elegantare “landkrabbeversion”.
Dittybag
Verktyg
som
användes
vid
rep-
och
wirearbeten
var
ofta
vassa
och
tunga
och
kunde
ställa
till
med
stor
skada
om
de tappades från hög höjd.
Ex.
från
höger:
prickert,
fid,
stor
och
liten
nåla,
segelsöm-
marhandske.
Man
fick
sy
sin
egen
hängkoj
som
kunde
stu-
vas
undan
dag-
tid
så
att
man
fick
bättre
med
plats.
Hängkoj
Verktyg