Reparbete

Verktyg

Arbetet och livet ombord

segelsömnad

Reparbeten

Bruksföremål

Konsthantverk

Inbyggnad, miniatyrer

Om mig själv, kontakt

Vinjettsida

Det   var   mycket   arbete   med   att   reparera   och   byta   ut   det   löpande tågvirket på ett segelfartyg. När    man    inte    var    upptagen    med    att    manöverera    fartyget    så användes   mycket   av   tiden   till   reparbeten.   En   fullfjädrad   sjöman måste   t.ex.   kunna   ca.   10   olika   typer   av   splitsar.   De   skickligaste gjorde   vad   man   kallar   Liverpoolstile.   Man   tunnade   ut   slutet   av splitsen så att den bara “försvann”. Man   skulle   också   kunna   göra   större   arbeten   som   t.ex.   mattor   som användes som halkskydd.

Den   splits   som   de   flesta   kan   i   dag   är   ögonsplits   som   används mest till fasta förtöjningar

Ögonsplits

Det   krävdes   en   hel   del   verkyg   vid reparbete.   Dels   beroende   på   repets tjocklek,   material   och   vilket   arbets- moment som skulle utföras. De      flesta      verktygen      fick      man tillverka      själv.      Här      gällde      det återigen     att     ju     vackrare     arbete desto    skickligare    sjöman    ansågs man vara

Förutom      ögonsplits      behövde man    kunna    göra    både    lång-- splits   vid   förlängning   av   ett   rep som     skulle     löpa     igenom     ett block,   kortsplits   och   flera   andra typer. En    splits    som    användes    som avslutning    på    ett    rep    till    ex.v. vattenhinken var spansk tagling

Spansk tagling

Det   första   verktyget   för   reparbete   var   sannolikt   ett   tillfilat djurben    som    som    blev    “urmodern”    till    det    som    blev Sveriges   stora   bidrag   till   den   internationella   sjöfarten.   Det som ute i världen kallas för swedish pike.

På   svenska   heter   den   Nåla   men   kallas   ofta   felaktigt   för “märlspik”.   (Märlspiken   är   ett   helt   annat   verktyg.)   Jag   tror att    det    fanns    några    steg    mellan    djurbenet    och    plåt- verktyget   så   jag   har   gjort   de   “felande   länkarna”   av   buffel- horn, ek och i ett fall med alabaster som utsmyckning

Denna finns på Karlshamns museum

Förmodligen   gjordes   de   första   exemplaren   av   valrosshorn, men   de   finns   inte   att   få   tag   i   nuförtiden   så   jag   har   använt buffelhorn   som   är   mycket   starkt,   hårt   och   svårarbetat.   I den vänstra nålan finns inläggning av alabaster.

Nåla

Teckningarna från min bok “Nyttoknopar”.